One thing at a time
Jag älskar det här fotot jag tog för cirka ett år sedan, så enkelt men samtidigt kan den användas till så mycket. Tillsammans med texten "One thing at a time" har jag gjort ett foto av det här (nedan) som sitter på min inspirationstavla.
Citatet "One thing at a time" kommer på sätt och vis från mindfulness där tanken är att man befinner sig i nuet och gör en sak åt gången. Självklart är det här någonting man kan använda sig av inom flera områden. För de som exempelvis röker och vill sluta är det oftast ingen bra idé att göra det samtidigt som man försöker gå ner i vikt eller har andra stora förändringar som sker runt omkring. Välj vilket mål som känns viktigast att nå just nu och ägna sedan 100% åt det istället för 10% här, 30% där, 5% på något annat håll och 65% på ytterligare ett håll. Med största sannolikhet lyckas du bäst om du riktar in dig på en sak som känns sådär extra viktigt just nu.
För att ytterligare förstärka och hjälpa min kropp att landa och befinna sig i den känslan är det nu dags för mig att prova yoga för första gången. Eftersom jag blev helt såld på Jillians 30 Day Shred fortsätter jag med henne som tränare och provar hennes Yoga Meltdown. Wish me luck :)
Lite kort om mindfulness
Mindfulness är en form av avslappning, eller ett sätt att lära sig leva i nuet. Det kan tyckas lätt, men hur ofta spenderar vi inte tid med att grubbla över sånt som hänt oss som vi ångrar eller skulle gjort annorlunda, eller sånt vi önskar ska hända inom en snar framtid. Brukar du kanske planera nästa resa redan innan du varit på den som är planerad om någon månad? Kanske brukar du oroa dig för hur du ska lösa ett problem som du inte har en aning om hur du ska bemöta? Allt som oroar, allt vi ältar och allt som kan hända men kanske aldrig händer, varför lägger vi så stor vikt vid det? Innan jag sprang på begreppet mindfulness trodde jag att jag levde ett balanserat liv. Det är först nu, efter två år av träning med att leva i nuet som jag inser att det går att bli en lugn och fridfull människa som inte ältar och som njuter av allt det viktiga i livet. Jag inser att mindfulness kan låta lite hokus pokus och väldigt onaturligt för många, det tog många veckor innan jag kunde slappna av och göra min första mindfulnessövning på fullt allvar. Det går inte på en dag, och bara så du vet, det går att lära gamla hunder att sitta :)
Stanna upp en stund. Stopp.
Vad ser du runt omkring dig? Vad känner du i kroppen? Har du någon människa i din närhet som betyder väldigt mycket för dig men som du näst intill tar för givet? Hur känns det i kroppen? Har du gjort en kroppsskanning någon gång, för att verkligen känna din kropp. Det kräver sin sinnesnärvaro och jag tror, även om det låter lite överdrivet, att alla behöver ta sig tiden att göra det ibland, för att lära känna sig själva på riktigt.
Andas.
Sätt dig ner på en stol. Ta tre djupa andetag. Fokusera inte på något annat än dina andetag. Dyker det upp massvis med tankar i huvudet? Isåfall behöver du nog öva dig på att vara här och nu. Ibland behöver vi tid att blockera våra tankar, att bara vara i nuet.
Det här är allt annat än lätt. Att gå in på djupet av vad mindfulness är skulle ta enormt lång tid. Det handlar om så mycket mer än bara vara här och nu, det handlar om att kunna tackla svårigheter, att lyssna på sin partner, att stanna upp i situationer och följa sitt förnuft. Jag kan lova er att jag inte hade varit där jag är idag om jag inte gått min mindfulnessutbildning de senaste två åren. Tack vare den har jag kommit långt, med mig själv och i min relation. Jag lever nu i en mycket trygg relation med den person jag älskar över allt annat. Jag vet att jag inte hade varit här om jag inte stannat upp i tid.
Om din kropp säger ifrån, om stressen håller på att äta upp dig inifrån så kan jag nästan garantera dig att du behöver lära dig att vara här och nu, att du behöver lära dig lyssna till din kropp. Det finns få saker som är så viktigt som att lyssna på sin kropp.
Eftersom jag inte alls vet vilket sorts intresse det finns för mindfulness bland mina läsare får ni självklart ställa frågor om ni undrar något så ska jag svara efter bästa förmåga. Det här är ett stort begrepp och det finns massvis att lära.
Var här och nu
Det finns många tillfällen i mitt liv då jag känt mig redo att dra täcket över huvudet och aldrig någonsin vakna igen. Vissa erfarenheter är alldeles för personliga för att delge här, medan andra är sådana som gett mig styrka utöver det vanliga. Min mamma gick bort när jag var 11 år gammal. Det kan tyckas att ämnet är lite udda att ta upp i en blogg som den här, men det känns faktiskt mycket naturligt. I och med hennes bortgång har jag fått lära känna en annan sida av mig själv, en sida som många inte (lyckligtvis) behöver uppleva förrän långt senare än i vuxen ålder. Jag har fått lära känna mina känslor, hur jag fungerar i mycket svåra situationer och vad jag gör med mig själv.
Anledningen till varför jag tar upp det här handlar främst om det faktum att jag känner många som varit med om svåra saker och som tagit till exempelvis mat för att stilla de svåra känslorna. Jag är uppväxt i en familj där vi pratat om det som händer och sker, vilket då i sin tur har resulterat i att jag inte behövt trycka undan det jag känner, utan istället kan ta till vara på mina känslor och leva i dem. Ett tag resulterade detta dock till att jag blev överdrivet känslosam och blev diagnostiserad med något som kallas instabil personlighetsstörning. Detta är dock någonting jag levt med i hela mitt liv men som yttrat sig extra tydligt efter två mycket svåra upplevelser i mitt liv. Jag har alltid varit en känslomänniska, men när jag var tvungen att gå igenom vissa svårigheter i mitt liv utvecklades jag till en person som reagerade extra starkt på alla sorters känslor, oavsett åt vilket håll de gick. Tack vare två års intensiv terapi är jag nu på banan och har mycket goda kunskaper om hur man bäst hanterar sina känslor, tankar, ångest och liknande. Individualterapi såväl som gruppterapi har lärt mig knepen. Jag vet inte var jag skulle vara om det inte vore för dessa två år och min alldeles fantastiska terapeut.
För mig handlar hälsa inte enbart om fysisk hälsa utan även om psykisk hälsa, som ni kanske förstår när ni läst texten här ovan. Träning är inte viktig enbart för kroppen, utan även för själen. Mindfulness har kommit att bli ett mycket viktigt begrepp för mig. Mindfulness handlar om att vara närvarande i nuet och är en del av den terapiform jag var delaktig i under två år, nämligen DBT, Dialektisk Beteendeterapi.
Jag vill dela med mig av mina främsta tips för att vara här och nu, det finns väldigt många, men dessa hjälper mig.
- - Ta några minuter varje dag då du sätter dig ner och känner igenom kroppen. Hur känns den? Är den spänd? Avslappnad? Har du ont någonstans? Pirrar det av lycka i magen? Vad känner du?
- - Välj en aktivitet varje dag då du är helt och hållet mindful. Ett exempel är när du dricker ditt morgonkaffe. Tänk enbart på ditt kaffe. Ägna dig helt och fullt åt att mäta upp kaffet, hälla i vattnet, lyssna till ljuden som uppstår, känn efter hur det doftar. Vilka tankar väcks när du ägnar dig åt ditt kaffe? Använd alla dina sinnen till att befinna dig i stunden.
- - Om du är upprörd över någonting - andas. Det kan låta banalt, men det hjälper. Djupandning med långa djupa andetag tar ner dig på jorden och gör dig mindre hetsig och hjälper dig att klara mer än du tror.
- - Fundera över sådant som varit positivt i ditt liv just idag. Kanske kan det vara att din sambo lämnade kvar den sista smörgåsen till dig, eller att solen skiner, att det fortfarande är plusgrader ute, att du hade råd att köpa den snygga tröjan du suktat efter eller att det så otroligt skönt att kunna slappna av i ett härligt skumbad på morgonen.
- - Unna dig något som gör dig lycklig.
- - Visa någon i din omgivning hur mycket han/hon betyder för dig.
Ärligt talat skulle jag kunna lista massvis av saker du skulle kunna göra för att bli en lyckligare person. Jag kommer säkerligen återvända till ämnet fler gånger eftersom jag själv vuxit oerhört som människa tack vare mindfulness. Troligtvis kommer ni vara precis som jag var i början, otroligt skeptiska. Det kändes oerhört löjligt och onaturligt, men allt eftersom tiden gått har det blivit en naturlig del av livet. Jag mår så oerhört mycket bättre som person idag när jag kan vara här och nu och inte i framtid eller dåtid. Njut av nuet!
